eemmmaolsson

Jag är lite överväldigad just nu,det har varit väldigt mycket känslor den senaste veckan. 

 

Förra helgen satt G och jag i Charlbury på en mysig pub och drack öl efter att ha varit på bröllop. Vi kollade på livet i den lilla byn som såg ut att ha varit handplockad ur Morden i Midsomer, vi tog en promenad och kollade på alla cottages och funderade på vår vår cottage skulle heta. 

 

Denna helgen har varit som ett långt hejdå. I fredags sa jag hejdå till Helena med lite drinkar i Clapham och i lördags så var jag tvungen att packa så större delen av dagen gick åt till att packa, packa upp och packa om. På kvällen åt vi middag med Jacqui, Dean och Georges lillebror.

Men vi har mest bara spenderat tid i soffan, kollat på film och varit med varandra.

 

Tre år gick fort, lite för fort och nu när jag sitter här i tystnaden i Sverige så känns det som om jag skulle tagit tillvara på det mer men vilken upplevelse det har varit! 

Jag har träffat vänner för livet, några av de bästa vänner någonsin, jag har upptäckt en ny kultur som jag kommer sakna innerligt och jag har sett mer av världen. 

Jag har sett hur London gått samma efter två terrorattacker och katastrofen Grenfell tower, hur de tacklar något sådant genom att gå till puben och dricka öl tillsammans, alla pratar med alla och det finns en ny gemenskap som uppstår efter något så hemskt.

 

Jag har blivit så väl omhändertagen av systemet när jag blev sjuk och hamnade på sjukhus och inte behövde betala en enda krona men efter det när jag var sjukskriven så fick jag knappt någon sjukpenning så det finns två sidor av myntet.

 

Jag har flyttat från ett fint, välbärgat område i norra London till ett område i södra som ligger mitt emellan två områden man knappt vågade gå ut i för några år sedan. London är som ett helt eget land, man kan gå 10 minuter och hamna i en annan kultur, ett område som är helt annorlunda från det man nyss var i. Man kliver på tuben i Brixton och kommer upp i Kensington, på en halvtimme har man åkt från ett område som hade det svårt till ett område som aldrig gått hungrigt.

 

Bara att få ta del av Georges liv i armén har varit en upplevelse, alla traditioner och möjligheter. Det har inte alltid varit lätt med hans jobb och när han är borta men det har varit roligt och nyttigt att få se hur det fungerar. Sen gav ju hans jobb oss möjligheten att få delta i Drottningens garden party. Hur många kan säga att de har varit i Buckingham Palace? 

 

Jag har fått ett nytt perspektiv på livet, jag vill tro att jag är mer öppen, tolerant och något visare.

 

Sen måste jag självklart skicka ett stock TACK till Jacqui som har tagit hand om mig i två år. Vad som bara skulle ha varit några få månader blev helt plötsligt två år och jag är så tacksam! Förutom sitt hus så har hon även lånat ut sin son till mig och sin familj. Jag som har en liten familj med moster, morfar och ett par kusiner fick helt plötsligt en hel drös med extra folk. Farmor, farfar, mormor, moster, morbror, faster, uncles och hur många kusiner som helst och alla har tagit emot mig utan protester, trots en knagglig engelska och kulturkrockar.

Det är dem som jag tar med mig hem.

 

Hejdå London.