eemmmaolsson

Vilken härlig semester vi har haft! Jag längtar redan tillbaka och hade gärna stannat längre, så fint vatten, jättefin lägenhet och toppenläge med bussen precis utanför och bara 15 min till Dubrovnik. 

 

För en gång skull så var jag faktiskt exalterad inför att åka till flygplatsen. I vanliga fall lämnar jag alltid något/någon eller några så det var skönt att åka utan att känna sig skyldig eller ledsen över att åka. 

 

Första kvällen gick vi bara runt i vår lilla by Lapad och kollade läget. Dag två spenderades på klipporna vid havet för att försöka få bort den vita färgen, eller snarare transparent... Vattnet är väldigt salt så man flöt som en kork i vågorna. 

 

Dag tre gick vi upp tidigt och tog bussen till Dubrovnik. Vi skulle egentligen ha vandrat på stadsmuren men det var så otroligt varmt så det hade vi inte orkat. Istället tog vi liften/gondolen upp på kullen där fortet som Napoleon byggde ligger. Det var en vacker utsikt där uppifrån och flämtade skönt. I fortet så var det ett museum om kriget och hur Dubrovnik och invånarna levde under belägring. 

Efter en halvknasig lunch på en tvärgata i skuggan så bar det av hemåt och mot havet. Det var lite för varmt för att kunna fungera ordentligt.

 

Dag 4 hade vi bokat en utflykt som skulle ta oss till ön Korčula där Marco Polo växte upp och bodde. På vägen blev det ett stopp i Ston som tillverkar salt och har en mur uppe på berget där de springer marathon, efter en kaffe i skuggan bar det av mot båten som skulle ta oss till Marco Polos by. Det var en väldigt liten by, vi gick tvärs igenom den på 5 minuter så resten av tiden låg vi som sälar på bryggan vid vattnet så att man kunde få lite svalka. 

På vägen hem stannade vi till på en vingård för vinprovning och en rundtur i vinkällaren. Det var nog höjdpunkten på den utflykten. Vi fick smaka på prisbelönt kroatisk vin som heter Dingač, inte helt illa. Trappan var däremot inte i min smak.

 

Resterande dagar spenderade vi guppandes på vågorna eller stekandes på klipporna. Det var så varmt så vi badade minst en gång i halvtimmen. 

 

Idag lämnade jag in min avskedsansökan och det känns så bra. Det går varit en sådan ångest att gå till jobbet de senaste halvåret utan att jag riktig har förstått det själv. Nu finns det ett ljus i slutet av tunneln och jag kan knappt vänta tills den 1/8 då det är min sista dag. Jag tror inte att jag har insett själv hur mycket det har tagit på mig att inte trivas.

 

Fler bilder kommer i ett separat inlägg.